Första advent...

Mmm......snön kom verkligen idag eller rättare skrivet nu ikväll....tillsammans med blåst....jaja, det blir nog mer.
Känner mig tom och rent utsagt förbannad på allt å inget!! Tänker gå ur facket och sluta med fas ett programmet. Känner att jag verkligen inte vill eller orkar ta reda på alla förbenade papper de ska ha! Undrar om Reinfeldt oxå behöver redovisa ett halvår tillbaka när han ska få nån form av ersättning?? Tycker att det ska räcka med de arbetsgivarintyg som ej är inlämnade ist för att lämna in samma igen....tror de att jag älskar att slösa de sista pengarna på telefonsamtal samt frimärken?? Näe, nu skiter jag i det här....Jag får hanka mig fram ändå...kan ju bli en lättnad att slippa betala till facket de ynka kronor man lyckas få ihop...Jag behöver dem bättre i mitt hushåll! Undrar om de skulle klara sig på 0-4000 kr i mån??? Vilken jävla kul jul det blir här!! Inte för att det blir några julklappar men de skulle vara kul att få liiite julmat.... Är det mitt fel att jag bor på en liten ort utan möjlighet till jobb-vara utan skrotbil-behöva ha kläder-äta åtminstone några dagar i veckan-betala boende kostnad-försöka försörja mina kids??? Tror jag är mer värd om jag inte knallar omkring här. Undrar om R skulle kunna klara sig på min s.k inkomst? Må bra utan jobb? Tycker det är orättvist för mina ungar....
Äh, jag ska lägga av med mitt gnäll....får väl börja gå på gatan....näe, inte sälja min kropp men man får väl ta mössan i hand och prova sjunga en falsk truddelutt å hoppas nån med rätt säker inkomst går förbi...men i vår lilla byhåla är nog chansen minimal...

t&t önskar alla en trevlig advent å jul.....

Telefonen är tyst...hela vardagen är tyst..

Ja, så är det...ingen ringer och ingen kommer...men inte ens jag själv ringer eller åker nånstans...Känner att jag har inget att bidra med så för att inte slösa med någons tid...varken min egna eller någon annans tid så varken ringer eller åker jag nånstans.
Funderar var sekund som jag inte är upptagen med att jobba över vart livet är på väg? Tycker jag känner mig mattare och mattare för var kurva livet gör...håller mig fast med krampaktigt hållna, vitnande fingrar och hoppas att jag även klara denna kurva. Tänker ibland att kanske allt blev lättare för mina medresenärer om jag inte var så påtagligt nära dem? Måste vara tungt att se mig när jag funderar...Kanske det skulle bli lättare om det fanns ett jobb för mig som jag kunde gå till var dag och trivas och må bra? Kanske mår vem som helst bättre av det....Tänk om man hade en nära vän som man kunde lita på var eviga sekund och som stod ut med alla infall på en vänskaplig basis...Näe, nu skrivar jag om en tvilling....

t&t har skrivit för idag....

besvikelse och bitterhet..

Jag känner mig så besviken...egentligen vet jag inte på vad? Känner att på skalan favoriter kommer nog hela min familj längst ner...det kan mycket väl vara mitt eget fel...Jag är inte alltid den mest sociala person som finns.
Men jag tror nog bättre om människor än vad de tror om mig.....Tycker att livet ibland i alla fall skulle kunna erbjuda en nerförs backe så det nån gång lutade med! Just idagf tycker jag att jag mest omges av falska människor...falska på ett eller annat sätt och jag orkar bara inte med dem längre. I och för sig så klarar de sig ypperligt utan mig och jag klarar mig ypperligt utan dem....men så rings det ibland och det är då jag ska leta efter lösningar...till dem....men det är nog aldrig åt andra hållet...dvs mitt håll...jag får allt leta egna lösningar!
Ja, jag vet, Jag är en bitterfitta och så kommer det nog vara resten av mitt liv. Synd att bygga luftslott med nån som ändå har tankarna på annat håll...nej, det rör ingen i min familj. jaja, det är bara att ta nya tag och fortsätta traska efter livets väg...kanske kommer det nån förbi som anser att jag är värd att vara en vän.....
Allt från t&t idag...en grå dyster novemberdag...nånstans i världen...

Egentligen ingen alls!

Jag tror egentligen att ingen läser just den här bloggen......men det gör inget! den är egentligen bara till för mig själv...Att naket och bart få sätta ord på vad jag känner just för stunden nu!

Sommarbarn och vuxen BF!

Jag och kärleken har insett att vi måste ha en bättre bolösning för våra älskade höns...ja, hm, det kanske är så att jag älskar dem mer än vad han gör men i alla fall...Vi avslutar våra planer med att färdigställa f d ankhuset till nytt hönshus. Det känns redan för lite. För den som undrar så hade vi tänkt gjuta golv och bygga ett snyggt sittpinnemöbel med exklusiva värpreden till! haha det blir nog vår egen design i alla fall och det kanske inte alltid är det vackraste men om inte annat funktionellt...


Jag har kastat mina ögon vid ett antal gånger på fjöset....där ska det bli bagarstuga med en bakugn, murad efter konstens alla regler från förr...men jag har väntat länge nu på att få till det...både med pengar och tid...ser inte ut att finnas mycket av varken eller..
Så jag tar ett djupt andetag och föreslår min kärlek att "Kanske skulle vi ta och göra om fjöset till hönshus?"... Idén har fallit i god jord och strax var vi där och planerade och diskuterade.. Eftersom vi är handlingens människor båda två...hmm, ok, mest han da ;), så har vi nu börjat med projekt "Hönsbygge"! Vi har redan vräkt ut de mesta av det onyttiga samt gjutit igen de delar av golvet som innehöll nivåskillnader samt rännan delvis...murbruket tog slut! Kärleken har även murat igen tre fönstergluggar samt dörren som gick in till gödselstacken numera ett garage.
Jag ser potentialen med fjöset och det ska bli mycket intressant att se hur det blir!


När vi höll på med murningsarbetena så visade det sig att mursanden plötsligt tog slut! Jaha, ja det var bara att sätta sig i den skållheta bilen, ingen ac, och dra till närmsta grustag....Vilken visade sig ligga rätt ut i skogen på mindre och krokigare vägar vart eftersom...Jag slöt ögonen och hörde gruset knastra under bilen...varm luft från det nedvevade bilfönstret och plötsligt var jag barn igen! Jag satt i vår gamla vita Saab och var på väg till mormor och morfars stuga! Jag kände skogens doft och en svag lukt av sjön. Minsann så tror jag att det även luktar kaffe...Näe, jag drack verkligen inte kaffe som barn, men då när det luktade av kaffe visste man att det vankades hemgjord saft och mormors släta bullar! Tro mig, inget smakar bättre vid sjölandet! Bilen stannar med ett ryck och jag är återigen en "BF" i 46 års åldern med en man vid min sida. Han lägger i backen och lyckas utan större problem få in släpkärran så nära grushögen som det bara går. Vi öser och öser och svettas som attan. Det är 24 grader varmt...i skuggan och luften står still...åker hem igen med vår last och fortsätter gjuta....

Jag göt även några rabarbersblad fågelbad...eller vad man nu kan använda dem till....de ser iaf ut att bli bra =) ett hjärta format på fri hand...ska nog sätta in en bild på dem här sedan.

Idag kläcktes två små kycklingar och fler är på väg..såg ytterligare ett ägg med hål så den bör komma inatt. Två av äggen är fem dagar yngre så jag hoppas de klarar sig oxå...dvärgkockin.

På nätterna när mitt "kontor" tydligen är igång så sprudlar mina historier värre än en fontän men jag är alltid för trött för att gå upp och sätta mig vid datorn. Därför blir mina ord bara en bråkdel av mina tankar här....

t&t har sagt sitt för idag.

Fy för att vara förkyld..

Hmm, så är det idag...å så var det igår....förkyld å trötter kan man säga.
Min "surhöna" var verkligen sur! Innan jag hann med riktigt så hade hon hackat ihjäl två av sina små...:( och medan jag gjorde i ordning "kuvösen" så hackade hon ytterligare en..."Räddade" fyra ägg undan sitt bistra öde och lade dem i kuvösen...En tapper liten ulltott har kläckts och fler är på väg...hoppas att de klarar sig.

Det är så mycket sol ute så egentligen borde man inte vara inne men är man sjuker så är man...Jag måste ta mig till den större orten idag,ca tre mil, för mellangosse ska till optikern för synkoll...hoppas att jag orkar...

t&t orkar inte skriva mer idag...

Bitterhet smakar beskt!

Usch, idag känner jag mig så missnöjd med allt! Tänker på hon som aldrig hör av sig trots mina utslängda krokar. Det verkar nästan som om jag inte fanns utom vid problem....som jag ska finna svaret på.
Less på att inte ha ett ordentligt jobb! Mest får jag höra att "Du är så bra!" Men ingen fortsättning? Undrar varför? Kanske har ödet nåt annat till mig i beredskap i framtiden? Löjligt att tänka så, kanske?
Nyss fått reda på att en i min bekantskapskrets ska gifta sig men tro inte att förtroende finns för att berätta för mig...utanförskap kan man nog kalla det.
Undrar om jag är som man ska? Just idag har jag stora tvivel...kanske inte ADHD utan GBFS är det jag lider av?
GBFS=GammalBitterFittaSyndrom.......


t&t

Hjärnan sprudlar och arbetar på högtryck.

Ja, så är det! Min hjärna är som en väloljad motor! Den går i gång på minsta mening, ja, blott ett ord kan sätta fart på tankeverksamheten.
Häromdagen, när jag som vanligt lyssnade på radion under tiden som jag jobbar, så hörde jag en journalist som intervjuade en tjej. Ju mer jag lyssnade desto mer önskade jag att idag var för drygt 25 år sedan. Hon berättade att hon hade transplanterat flera inre organ. Bukspottkörteln,levern och gallan tror jag det var. För jag tappade tråden totalt då hon sa att det behövdes för att hon hade haft cancer i dessa organ! Otroligt men av precis samma orsak dog min mamma mycket pga att läkarvetenskapen inte kunde göra något för mamma.....Eller rättare skrivet det fanns inget de kunde göra så den direkta orsaken till mammas död var just cancern!
Bara tanken att de kan rädda människor idag med den sortens cancer, även den som börjat sprida sig, gör mig både glad och sorgsen. Om mamma blivit sjuk idag hade ett hopp funnits! Älskade ängelmamma! Saknaden är så stor!

Det är så att här i vår lilla by ska det tas emot ett antal flyktingar....till många bybors förskräckelse! Många tror att nu blir det galet! Alla är kriminella och kommer leva på oss stackars bybor!? Några hotar med att flytta pga att flyktingar ska få bida sin väntetid på asyl här. Då sätter genast min hjärna igång och spekulerar! Vad är det som säger att de skulle vara krimma? Eller att de kommer att leva på oss? Tänk om det blir jättebra att de kommer just hit!? Om de stannar nog länge så kommer vår lilla skola få en välbehövlig påfyllning och vår lilla affär får fler kunder som därmed ökar chansen för överlevnad, troligen till glädje för alla äldre bybor som är helt beroende av den.
Tänk om han som inte funnit sin hjärtevän bland byborna finner sin hjärtas dam bland flyktingarna? Tänk om nån av dem har kunskaper som inte vi har och denna någon är villig att delge oss den?
Jag tycker man kan vänta och se innan man dömer en hel grupp människor! Visst kan det bli tokigt men jag tror inte man behöver vara flykting för att ställa till det på ett eller annat sätt!?

Min lillasyster är så gravid så hon till och med har glömt bort oss som redan är födda. Det känns mycket konstigt att hon inte känner något förtroende för mig alls. Inget prat ens om vardagliga ting....det är lustigt hur människor kan förändras....men hon behöver väl inte mig på nåt vis och då blir det kanske så?

Nog om allt.
Hoppas andra haft en trevlig midsommar.
//t&t

Att rimma är att stimma...

Jag önskar att jag kunde rimma så att du kan förnimma en tidig dags morgondimma.

Tänka att skriva
så att du genom att läsa mitt ord
känner att du sitter vid ett bord
med en brödskiva.

Blunda vill jag så att jag kan se
tiden som gått och inte finns kvar mer.
Tiden då jag var liten och inte stor,
tiden som fanns med mor.

Längtar det gör jag så gott som varje dag.
Efter nutidens mirakel och lycka.
Kanske är det dumt att öda så mycket tid på längtan,
det kan man kanske tycka.
Men jag är jag och du är du och vår tid är nu!

Önskar att det fanns
en plats någonstans
där man fick vara
ett barn i en jättestor skara.
Utan bekymmer eller oro
utan bara lek må ni tro.

Det är rätt lustigt hur allt varit och är,
man gillar, tycker om och håller kär,
människor man möter man sätter ett spår,
kanske förevigt man förutspår,
Gissa kan man men nån annan rår.