Bittert, mitt hjärta sprängs..

Det känns som om mitt hela inre håller på att gå sönder. Jag fattar ingenting. Att förlora en tänkt framtid är lika hårt som att förlora någon kär till himlen.
Min tillit för andra är just nu lika med noll och säkert har jag mig själv att skylla. Hur kan man vara så falsk??
Det kommer att ta hundra år innan vi möts igen och då finns varken du eller jag längre. Det kanske låter hårt och väldigt bittert, och det kanske det är men jag orkar inte se dig eller prata med dig!
Mitt hjärta håller på att gå sönder och det gör ont, så ont.
Mina ögon svämmas över av ilska och ledsenhet vid blotta tanken över att jag är så lättlurad.

Troligtvis kan jag inte vara kvar här utan hela jag skriker inombords; "Bort, bort för att slicka mina sår och börja om igen". jag vet inte om min inre kraft räcker till en nystart. Alla de personer som betyder något för mig finns här och de kommer inte att följa med mig.

Egentligen borde jag ha vetat; Det som är för bra för att vara sant är antagligen inte sant.

Igår kunde jag önska lycka till idag finns bara svart bitterhet.

IMAEL ett tag till

t&t