tisdag 19 januari 2010

En miljon...

...det var vad jag brukade drömma att jag vann...för typ tjugo år sedan. Tänk vad mycket det kunde räcka till!? Idag skulle jag inte nöja mig med mindre än fem miljoner....Det första jag skulle göra var att göra oss skuldfria på huset....sen sätta av pengar till alla barnen....bjuda barnen på semester var de vill.....investera det mesta så att man kan leva på räntan....bara jobba ideellt samt fixa hela gården....Tänk er, att bara kunna handla det man behöver/vill ha utan att behöva räkna i huvudet? Eller att kunna sticka ner till tex Hahiti och hjälpa till....eller ha en massa fadderbarn.....eller....ja, vad som helst!
Chansen att just jag ska vinna eller få dessa miljoner är lika med noll...men egentligen gör det inget för jag har redan det mest värdefulla i mitt liv redan...Min familj!

Idag känns livet positivare än på länge och vore närmast behagligt om jag blott ej vore så trött.....De senaste dagarna har det varit en del på tapeten som jag dessvärre inte kan lufta här men det ska väl lösa sig, och idag vill jag inte ens fundera över det.

Jag hade tänkt skriva mycket och länge men jag känner att orden tryter och därför blev detta allt ....

t&t

tisdag 12 januari 2010

Det första nakna inlägget!

Tro nu för all del inte att denna blogg har något med kläder och nakenhet att göra...den har endast med mig att göra...och mitt ofta tråkiga och trista liv. Jag tänker inte beklaga mig utan bara sätta mina dystra tankar på pränt och bara se hur det ser ut nedskrivet. Jag förväntar mig inte att nån ska läsa eller följa min blogg med något större intresse utan den skapades blott och enbart för mig själv...om mig själv. Inte heller har jag tänkt att försköna saker och ting som händer i mitt vardagliga liv utan bara skriva ner, naket och enligt min uppfattning.

Jag funderar så gott som dagligen över hur min morgondag kommer att se ut. Kommer nån att ringa? Kommer jag att ringa nån? Kommer jag att byta ord med någon utom min familj? Kanske är det imon som mitt framtida jobb dyker upp? Ofta börjar det mesta i mitt liv med väldigt goda omdömen och ofta blir jag prisad...men vid någon punkt så händer det nåt osynligt, otagbart och jag faller pladask ner på jorden igen. Jag vet inte vad det är som sker riktigt bara att så har det varit i hela mitt liv.
Jag kan tex börja ett nytt jobb och får redan första dagen veta hur bra jag varit....sedan går det en tid, lite olika, ibland veckor eller månader och ibland endast några dagar. Då får jag veta att jag inte håller måttet och hur jag får veta det är även det tämligen olika....nån sällsynt gång berättas det för mig men mest slutar jobberbjudandena att komma...Konstigt men så olik alla andra är jag väl ändå inte??

Jag är nog ganska ensam socialt...iofs vet jag inte om jag har plats i mitt liv för fler bekantskaper än vad jag redan har.....men visst längtar jag efter att kunna spontant åka till nån och hälsa på eller fika med. Ofta känner jag mig ivägen och har radarn ute på fullt för att upptäcka minsta antydan till tankar hos den person jag möter....tycker den att jag pratar för mycket?....eller för lite?...Sa jag rätt nu?? Hmmm, jag vet inte alla gånger vad det är jag pejlar efter. Tänk vad skönt det skulle vara om man bara fick vara den man är? Men vem är då jag?

Vad har jag gjort idag?? Ringt en massa samtal till höger och vänster....skjutsat skolbarn...matat höns och ankor.....mailat och skapat en ny blogg som kommer att innehålla allt möjligt trök....oftast det som för dagen är sant i mitt liv! Snart är kvällen här och natten knackar på dörren...jag undrar över om jag kommer att kunna sova inatt eller kommer tankarna att rusa runt som galna tjurar i huvudet på mig? Ibland är jag vaken större delen av natten och fäktas med dessa tänktjurar....blott för att förlora mot dem och i sin glädje att de vunnit ytterligare en natt rusar de ännu vildare runt i segeryra...morgnar efter dessa rodeonätter ska vi inte tala om....trött heter min följeslagare den dagen....

Men hoppet ska vara det sista som försvinner är det sagt så att måla f-n på väggen behöver man kanske inte göra utan man får ta sig i kragen och kravla sig upp ur gropen och försöka med en ny dag...
Har absolut ingen plan med denna blogg utan var dags tankar får sätta färg på den så får man se om det bland alla grå och svarta dagar blir en och annan färgklick.....
t&t