Hjärnan sprudlar och arbetar på högtryck.

Ja, så är det! Min hjärna är som en väloljad motor! Den går i gång på minsta mening, ja, blott ett ord kan sätta fart på tankeverksamheten.
Häromdagen, när jag som vanligt lyssnade på radion under tiden som jag jobbar, så hörde jag en journalist som intervjuade en tjej. Ju mer jag lyssnade desto mer önskade jag att idag var för drygt 25 år sedan. Hon berättade att hon hade transplanterat flera inre organ. Bukspottkörteln,levern och gallan tror jag det var. För jag tappade tråden totalt då hon sa att det behövdes för att hon hade haft cancer i dessa organ! Otroligt men av precis samma orsak dog min mamma mycket pga att läkarvetenskapen inte kunde göra något för mamma.....Eller rättare skrivet det fanns inget de kunde göra så den direkta orsaken till mammas död var just cancern!
Bara tanken att de kan rädda människor idag med den sortens cancer, även den som börjat sprida sig, gör mig både glad och sorgsen. Om mamma blivit sjuk idag hade ett hopp funnits! Älskade ängelmamma! Saknaden är så stor!

Det är så att här i vår lilla by ska det tas emot ett antal flyktingar....till många bybors förskräckelse! Många tror att nu blir det galet! Alla är kriminella och kommer leva på oss stackars bybor!? Några hotar med att flytta pga att flyktingar ska få bida sin väntetid på asyl här. Då sätter genast min hjärna igång och spekulerar! Vad är det som säger att de skulle vara krimma? Eller att de kommer att leva på oss? Tänk om det blir jättebra att de kommer just hit!? Om de stannar nog länge så kommer vår lilla skola få en välbehövlig påfyllning och vår lilla affär får fler kunder som därmed ökar chansen för överlevnad, troligen till glädje för alla äldre bybor som är helt beroende av den.
Tänk om han som inte funnit sin hjärtevän bland byborna finner sin hjärtas dam bland flyktingarna? Tänk om nån av dem har kunskaper som inte vi har och denna någon är villig att delge oss den?
Jag tycker man kan vänta och se innan man dömer en hel grupp människor! Visst kan det bli tokigt men jag tror inte man behöver vara flykting för att ställa till det på ett eller annat sätt!?

Min lillasyster är så gravid så hon till och med har glömt bort oss som redan är födda. Det känns mycket konstigt att hon inte känner något förtroende för mig alls. Inget prat ens om vardagliga ting....det är lustigt hur människor kan förändras....men hon behöver väl inte mig på nåt vis och då blir det kanske så?

Nog om allt.
Hoppas andra haft en trevlig midsommar.
//t&t