Ja, så är det...ingen ringer och ingen kommer...men inte ens jag själv ringer eller åker nånstans...Känner att jag har inget att bidra med så för att inte slösa med någons tid...varken min egna eller någon annans tid så varken ringer eller åker jag nånstans.
Funderar var sekund som jag inte är upptagen med att jobba över vart livet är på väg? Tycker jag känner mig mattare och mattare för var kurva livet gör...håller mig fast med krampaktigt hållna, vitnande fingrar och hoppas att jag även klara denna kurva. Tänker ibland att kanske allt blev lättare för mina medresenärer om jag inte var så påtagligt nära dem? Måste vara tungt att se mig när jag funderar...Kanske det skulle bli lättare om det fanns ett jobb för mig som jag kunde gå till var dag och trivas och må bra? Kanske mår vem som helst bättre av det....Tänk om man hade en nära vän som man kunde lita på var eviga sekund och som stod ut med alla infall på en vänskaplig basis...Näe, nu skrivar jag om en tvilling....
t&t har skrivit för idag....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar