Brillianta idéer!

Ja, om man nu har dem så faller de platt ner på jorden så som snöflingor en vindstilla dag. Sakta dalar de nedåt för att sedan samlas på hög. Här uppkommer den ena planen efter den andra för att få ett jobb och samtliga resulterrar i ett misslyckande. Somliga idéer går så långt att jag kan känna glädjen över att nu har det löst sig! Nu är det på g! Bara för att få ett bistert uppvaknande när planen går om intet av olika faktorer.


Hur svårt kan det få vara att få en fungerande vardag? Ibland är det svårt, från att ha haft ett jobb och en massa glada barn hemma som man har kunnat ge det dom behöver, till en misslyckad person i 45 års åldern utan jobb med ungdomar hemma som inte vill gå upp på morgonen. "Jag skiter i skolan!" "Vi har bara en lektion idag!" Pengarna räcker inte! Inte så konstigt med tanke på att man stämplat slut på de 75 halvtids-dagarna och jobbar alldeles för lite per vecka för att få nån lön att hurra för. Jag kan inte ens köpa mina ungar skor eller kläder! När räkningarna är klara så finns där knappt matpengar kvar. Det är fördj-vligt helt enkelt!


Vi åker ofta till vårdcentralen för koll av den minsta och näst minsta men nu helt plötsligt får vi ingen sjukrese-ersättning, för vi kan ta bussen! Det är helt ok, enligt dem, att vänta i två timmar före samt två timmar efter avslutat vårdinrättningbesök. Okey, det kan jag köpa men ska man verkligen behöva åka buss med andra människor med ett barn som är infektionskänsligt?? Vi har en bit att gå till busshållplatsen, inte långt, men tillräckligt långt när barnet i fråga har reumatism....Han orkar inte samt får ont om han går och han är för tung för att bäras...Hur har de tänkt?? Så vi åker bil, ett tag till, sen får vi skippa tiderna...för bensinräkningen blir större och större.Varje vecka måste vi åka för att få sprutor..sex mil t o r samt att arbetstid går bort..

Jag har absolut ingen idé om vad jag ska göra?! Jag åker inte till mina symöten och detta med jobb...hur ska jag ha råd att jobba när jag inte har pengar till bensin och jag måste ha bilen i jobbet? Jag får förvisso milersättning men vägen till och från arbetet då? Känns som om jag står i en återvändsgränd med näsan tryckt mot stenväggen.

Jag och en till tänkte; "Vi får starta eget!" Hmm, allt faller på någonting hela tiden...mest för att vi bort ute på landet och har för litet kundunderlag eller för dåliga kommunikationer eller svårt att få tag i startkapital. Ett av projekten var mycket lovande men det slutade med att vi jobbade utan ersättning samt blev totalt idiotförklarade, om nu ordet idiot finns längre så passar det ypperligt in här, det blev till att skriva förhindrad på kassakorten....Vem behöver just mig idag när det finns en uppsjö av arbetslösa i Sverige? Jag måste flytta tror jag...men vart?? Det måste vara nära till sjukhus, bra bussförbindelser och en billig hyra samt närhet till en inte alltför dyr affär och sist men inte minst, ett bra jobb! Nä, nu måste jag rycka upp mig för jag fick just en brilliant idé och ska skriva ett mail och skicka till ett ställe där kanske jag kan få napp!!

t&t