Linden. Dikt av Asta 2006-11-23
Där står ett träd. Trädet är en lind. Ensam, ståtlig och kal sträcker den upp sina grenar mot himlen. Under linden står en sten. På stenen växer lava. Med gyllne strålar är en sol utmejslad. Under solens strålar står ett namn och årtal. Framför stenen står ett fång gula tulpaner, nerstuckna i en vas av plast. Runt vasen ligger ett täcke av granris. Många är de årstider som kommit och gått. Snö har fallit, regn har runnit och solen har lyst på stenen. Otaliga är de fotspår som trampat framför stenen. Ibland stått stilla. Ljus har tänts och blommor har planterats, granris har lagts. Ibland har man hört, om man lyssnat noga, ett svagt mummel från dem som stått där. Förlupna ord som "varför?" har man kunnat urskilja. Ännu en höst har kommit till linden och dess sten. Snart är kylan här och inga tulpaner står i vasen. Snön som kommer skall täcka det omsorgsfullt utlagda granriset. Ett ljus står här alltid tänt för att ge en känsla av ljus och frid. Ett ljus för att skänka tankar om längtan och saknad. Kommer det en dag då vi möts igen eller har vi skilts för evigt? Mor lilla mor, vem är väl som Du? //IMAEL 061123 En Evighet. Dikt av Asta 2007-08-28 Jag skulle kunna sitta här resten av mitt liv. Låta varje sekund, minut vara en evighet. Tiden står still och vinden smeker lätt mitt hår. Solen värmer och koppen med kaffe i min hand är het. Jag blundar och framför mig ser, svunna dagar och mormor som ler! Morfar står på strand med bister min, vinkar med sin hand och ber, ro nu in, låt inte båten komma utanför vassen! Mormor som ger godnattkram och puss på kind, morfar som gnuggar, ej nyrakad, kind mot min! Öppnar mina ögon och känslan finns, ni är hos mig båda tills tiden inte längre minns. Där porlar vattnet över minneslundens sten med text om kärlek och tro och hopp, att tiden inte glömmer det jorden gömmer. Jag skulle kunna sitta här resten av mitt liv, en evighet och ändå, så inom kort, vi möts igen och alla bittra tider som gått, finns ej mer och mormor emot mig ler! Jag reser mig sakta, ser än en gång på det som är och det som var. Kaffet är urdrucket och tiden börja stilla ticka sin levnadssång. IMAEL 070827 Det är så det är! Dikt av Asta 2009-10-18 Vi är här en stund på jorden. Lämnar spår och skapar nuet, såsom det är idag, men inte imorgon och aldrig igår. Lever här sida vid sida och ger och tar av varandra. Min mor mötte min far lika givet som din mor mötte din far. Var det bestämt att just jag skulle födas för att vi skulle mötas och stöpas tillsammans? Skapa en ny värld med nya spår, avtryck i varandras själar. Kan du följa min väg fast den är krokig och lång? Emellanåt så är det en uppförsbacke som kan vara svår att forcera men kanske kan du ta tag i min hand och hjälpa mig upp? Så kan jag sträcka ut min hand för att stötta dig i livets kurva. Hur många steg ska vi ta innan vägen en dag tar slut och vi står där, tittandes på varandra, undrande, "Var detta allt?" Har vi då gjort allt vi kunnat och förmått? Har jag räckt ut handen tillräckligt många gånger för att du inte ska tycka att vägen har varit för lång och svår? Har jag sträckt ut handen för ofta så du har blivit buren hela vägen så inga spår syns efter dig? Livet är ett förunderlig gåva och vi har alla förmågan att sätta spår efter oss, göra avtryck hos de människor vi möter och tillsammans skapar vi nuet, för dig och för mig.... IMAEL091018 En fjunig hjässa. Dikt av Asta 2009-10-18 Snusar i Ditt nästan obefintliga hår. Låter Din doft smeka mitt inre. Ett underverk, varken mer eller mindre. Så knubbiga lår och en sån stark hand som tar tag i mitt hår! För att smaka mormor, för att känna mormor. En mage så rund, låt mig få hålla Dig en stund. Känna Din tyngd och värme mot mig. En puss på pannan, mormor kan aldrig få nog! En liten bit av mig men mest av Dig. Stora blå ögon och en rosenknopps mun, det är så Du ser ut just i denna stund. Skrattar högt om man blåser Dig på magen! Pussar Dina fötter och leker tittut! Just så här kan vi gosa hela dagen! Älska Zack, Du är underbar, det bästa mormor har! IMAEL 080930 Några av mina dikter. Jag tycker det är dags att sätta dem på min blogg. t&t